'Mats' Erik Mathias Berlin

Blev 77 år.

Äktenskap med Signe Kristina Engblom (1892 - 1948)

Noteringar

Mats var frikallad från militärtjänstgöring enl. Hfl.

Jag råkade av en händelse hitta er släktsida där bl. a. "Mats i Bandarbo" finns omnämnd.
Jag kan komplettera uppgifterna om Mats med att han gick bort 1956-02-22, han finns med
på CD:n Sveriges Dödbok 4, men där har ett G smugit sig in i namnet så att det står Berglin.
Mats var vid sin bortgång änkling, hustrun Signe Kristina Engblom avled 1948-03-31.
De gifte sig i december 1915 men fick inga barn. Året efter hustruns död blev Mats överfallen,
bunden och rånad. Bytet blev 60 kr och en del husgeråd och rånarna som senare blev fast
uppgav att de tänkt tända på stugan men det blev inte så, annars hade Mats liv ändats där.

Mats yngre bror Bernhard gifte sig också och fick till skillnad mot Mats ättlingar. Ett barnbarn
till honom äger såvitt jag vet Bandarbo idag och en i nästa generation har återupptagit namnet
Våghals efter förfadern.
Hälsningar/ Alf Bengtsson i Uppsala

60 kr 1949 motsvarar 1026 kr 2009.
Mats hade 3000 kr (51300 kr 2009) undanstoppade i en låda på "3:e vinden". Den fann de inte vid rånet.

Artikel i Upsala Nya Tidning 24 februari 1956: "Harpolekaren i Bälinge död. Matts Berlin avled på onsdagen på Bälinge ålderdomshem 77 år gammal. Många kommer säkert ihåg Matts, när han spelade på sin nyckelharpa. Ögonen lyste av glädje, då han såg ungdomen svänga om, när han lekte på sin harpa. Matts var ett stort original. Hans hem i Bandarbo var ett litet museum med gamla redskap.

Från digitaltmuseum.se:
Det var Matts, som blev överfallen av en liga unga tjuvar, som visste att Matts hade pengar hemma. Förut ville han icke sätta in sina besparingar på banken utan gömde dem på olika ställen dels i rummen, dels på vinden. Detta var också fallet när han överfölls av ligan och slogs sanslös. 'Tjuvarna trodde att jag var död, och jag låg dropp stilla, ty annars hade dom väl slagit ihjäl mig en gång till', berättade han för undertecknad. 'Men dom fick aldrig tag i 2.000 kr. som jag gömde på vinden', tillade han. Matts Berlin var mycket sparsam. Han gick till Upsala - omkring 2 mil. Inte nändes han ta häst och vagn till kvarnen. Han tog en säck i en liten kärra, som han drog till Ulva. Under många år var han en ständigt återkommande glad speleman vid midsommarfirandet vid Kiplingeberg. Trots den långa vägen var han under min första tid en trägen kyrkobesökare. Han satt alltid på läktaren. Han talade sig alltid varm när han berättade om gamle organisten Eklund. 'När han satte sig vid orgeln, då blev det liv och ljud i den.'

Då Matts Berlin icke längre kunde bo i sitt kära Bandarbo på grund av sjukdom kom han till ålderdomshemmet. Där trivdes han. Han var tålig och förnöjd där han låg och väntade på uppbrott. Frid över hans minne! G.W."

Personhistoria

Dokument

Källor